Om man blundar och har en fleece...

Men äre inte vår eller? Ett stycke Alice, ett stycke munkjacka, en fleecefilt storlek ENORM och ett par rejäla glas rosé så är det som en jävligt kall sommarkväll faktiskt. Och kolla vad som blommar runt knuten!

Imorgon blir det sol, för det har jag bestämt. Jag känner hur jag långsamt börjar andas igen. Nu börjar MIN tid. Björkpollen till trots. Leva, andas, VARA.

Den här bilden tog jag i juni för tre år sedan. Och tanken på att den perioden börjar igen nu, det får mig att hoppa inombords. Jag lever inte under vintern, jag bara svävar runt som ett spöke. (Fast mindre graciöst.) Nu är jag fräknig, jag är varm om näsan och jag vill spendera varje vaket ögonblick utomhus. Nu får jag vara Stina en stund igen.