Jo...jag lever. I do!

Är det så att mitt liv blivit platt och patetiskt? ELLER kan det vara så att jag bara har väldigt kul just nu? Det beror nog på betraktaren. Som alltid. Det mesta cirkulerar kring Julias bröllop på lördag (min 26-årsdag) där jag blivit inblandad både på ett och sju sätt och haft kalasroligt under tiden.

När vi inte pratar om kommande lördags bröllop så pratar vi Septemberbröllop 2011, för då är det vår tur. Jag ska bli fru, och även om David bara kan fortsätta vara "herr" så är det en sån vidunderlig känsla att vi börjar bygga egen familj. Måhända med myrsteg.

Det som rört mig mest, och som jag är så ofattbart glad och tacksam för, är hur våra nyheter mottogs av vänner och familj. Att något som är så stort för oss kan mottas som något fantastiskt även av er. Jag har inte ord för att berätta hur mycket det betyder. Jag älskar er så mycket!