Go Charlotte - it's your...

Det känns numer officiellt som att min ålder gått om mig. Jag var alltid lillgammal som barn. Jag var en sjukt brådmogen tonåring. Vid 24 kände jag att jag låg i ungefär jämnt upp i faktisk ålder vs. mental ålder. När jag fyllde 25 så var jag fortfarande i sync. MEN nu när jag helt plötsligt började nafsa på år 26 så kände jag mig plötsligt som en av de där rullkorvarna på Shell! Ni vet de där som liksom legat lite för länge på bandet. På insidan fortfarande mjuk och ung, men utsidan är bara som ett tjockt, läderartat och rynkigt skal.

Som gammal Pressbyrån-anställd så kan jag meddela er alla att om korvarna är rynkiga så har de legat mer än två timmar, och är långt ifrån hälsosamma att äta! Rent av hälsovådliga! Naturlisch så får det en att undra - vem vill äta den här 26-åriga korven?

Kunde man inte bara få stanna klockan vid 25? Ska det vara så svårt? Jag menar inte att jag inte vill åldras, bara att jag vill slippa bli officiellt äldre. Det är inte utan att jag börjar förstå min mor. Hon har fyllt 18 varenda år sedan 1990.