Jag hatar känslor. Inget gör mig så full av ångest som att gräla med någon jag tycker om. Jag har tagit skulden för många dispyter där jag ansett mig vara utan skuld, bara för att slippa känslan av iskall ångest och att vara utestängd. Sorg sliter mig itu. Saknad och förlust, av alla de slag.
Det är där jag befinner mig idag. Jag är ledsen för någon annans skull. Och jag är totalt oinspirerad. För där jag förr skrev som bäst när jag var ledsen, full av känslor, så lider jag nu av konstnärlig muskelsvaghet. Hjärnan sviker mig, fingrarna hänger inte med. Jag har tydligen lärt mig uppskatta de bra perioderna mer än de sämre. Insett att jag inte måste lida för att veta att jag lever.
Så även om jag gör det med glädje, för du är en helt fantastisk människa som förtjänar allt det finaste i världen, så känner jag känslor jag inte tycker om. För att jag vill, och kan inte låta bli, att känna med dig. Visst är det löjligt? Och jag kan höra dig säga: "Gumman, inte ska du..." men vet du, det GÖR jag. För man ska det med sina vänner. Och jag gör det för alla gånger jag gråtit hos dig. Och jag vill inte att du är arg, ledsen, sviken, hatisk eller har nån annan dum känsla som ändå bara är jobbig. Och jag vill inte att du går och gör något dumt som du ångrar senare.
Och, nej, jag menar inte som att hoppa av en bro. Mer som att hoppa ner i fel säng. ;)
Whatcha say,
that you only meant well?
Well of course you did.
Whatcha say,
that it's all for the best?
Of course it is.
Whatcha say,
that you only meant well?
Well of course you did.
Whatcha say,
Wha- wha- wha- wha- what did she say?
2 kommentarer:
Humla är hemma, hon spelade bara svårflörtad i ett dygn. Sen har hon varit såå upptagen, inte ens ätit tror jag för hon var väldigt tunn när jag hämtade henne. Så nu börjar väntan..
Kram på dig
Du är fin, vännen.
Skicka en kommentar