Jaja, jag suger på...

Jag suger på att uppdatera, I KNOW. Jag är en periodare och stolt sådan!! Men med alla saker som hänt i tillvaron, hey.... jag har hållt mig upptagen kan vi väl säga?

Bara en rad till er som faktiskt tittar in här ibland fortfarande, i förhoppning om att jag ska ha öppnat mitt genitaliska (hahaha) sinne och sagt något vidrigt snuskigt eller briljant...

När jag inte orkar vara fantastisk så kommer jag nog att uppdatera en del dokumentärt på denna adress: http://largelivingsmallhouse.blogspot.com/

Man måste ju fira nyförvärvet med en blogg!

Frenzy

Baren-Håkan gick tydligen förbi utanför jobbet precis. De kändiskåta kollegorna blir pepp. Äckligt. Väck mig när George Clooney kommer förbi.

Lunchsällskap

Jag ställde mig själv en fråga idag på lunchen: Vem är den sista personen du vill äta lunch med? (Tanken slog mig eftersom jag fick höra Alex Schulman slaska i sig en Yakiniku på lunchen idag, medan kollegan jag väljer att kalla "Star struck-Tessie" knappt kunde äta alls för hon blev så nervös av Alex blotta närvaro. Suck.) Hursomhelst, tillbaka till frågeställningen. Det är en svår fråga. Man måste sätta upp villkoren för valet. Kan man välja vem som helst? I livet såväl som framliden. Kan man välja påhittade figurer? Låt oss tillåta alla tre parametrar. För underhållnings skull.

Det är ju lätt att dra till med namn som Hitler och Bin Laden eller kanske Satan eller Pingvinen från Batman *rys*, men det är ju så enkelt. Det måste ligga något mer bakom. Hitler skulle garanterat bidra med livliga diskussioner (om är helt idiotiska) och att höra Bin Laden gå igenom sin något fanatiska ideologi skulle förmodligen kunna klassas som intressant.

Så vem väljer jag? Jag har tre huvudkandidater i nuläget.

Ett: min lärare i sjätte klass. Han hette Åke, och Åke var fan inte klok. Åke var superkristen och inte främmande för att pracka på andra människor sin världsbild. Att göra så mot sjätteklassare är inte ok. Det är snarare äckligt. (Hänvisar igen till bästa bilden om religion) Åke slogs med en av grabbarna i klassen efter att han under ett busstreck vänt Åkes bibel upp och ner. OCH han tvingade oss att skriva skrivstil i de rutade mattehäftena. Åke är bubblare nummer ett för sämsta lunchsällskapet.

Två: Gary Busey. Räcker inte de två små orden som motivering, kanske? Slemmigare tryne finns ju bara inte. Gary är faktiskt en starkare kandidat än Äckel-Åke som sämsta lunchssällskap. (Åke hade lite bordsskick iallafall.) En bild säger mer än tusen ord.


Tre: Åke Green och hans likar runt om i världen. Jag inser att det hade blivit ett stort knytkalas om jag hade bjudit in alla idioter som tror att en viss, hudfärg, sexuell läggning - eller annan variabel som bidrar till att göra en människa till personen den är - är något som gör en människa mindre värd. Därför får Åke Green och det han predikar stå för alla idioter där ute. Alla äckliga idioter. Han är den sista jag skulle vilja äta lunch med imorgon.

Så istället väljer jag att dela min tacopaj imorgon med Star struck-Tessie igen. Hon är nog det goaste lunchsällskapet man kan ha, och bordsskicket är inget att klaga på heller.

Valborg

Dagens hetaste tips är ett inför nästa valborgshelg: gå ut och ät på nån schysst restaurang! Ingen annan går ut, så det är lugnt och skönt att befinna sig på offentlig plats då. Vi firade lördagen på Porto Fino, min absoluta favorit-italienare i stan. Det är så mysig stämning, en riktig familjerestaurang där det är glada miner (och för mig nuförtiden även kramar) varje gång man dyker upp. Vi lyxade till det med bubbel och svindyrt vin och smaskade i oss en varsin trerätters. Jag rundade av med en obscent stor tiramisú och rullade sedan hem i Stockholmsnatten. Bästa kvällen på länge, trots att jag vaknade nästan lika mätt som jag somnade.

Dagens tips alltså: http://info.aos.se/sajter/portofino/1.html

När det är mulet, sa Bill...

...så kan man alltid shoppa, sa Bull!

Sagt och gjort så tog vi en repa till Plantagen för att kompensera för solbristen. Visste inte vad vi skulle ha, men det blev en vit, lackad lerkruka med en härlig buske av Fransk lavendel. (Fjärilslavendel tror jag svenska folket kallar det.)

För att den skulle ha någonstans att bo så fick jag olja in den lilla träpallen som stått ute hela vintern. Sånt ger mig dåligt samvete för att jag är så pinsamt kass på att plocka in grejerna från balkongen på höstkanten. Nu har vi köpt nya utemöbler (igen) så nu får vi skärpa till oss. Fattar inte varför det ska vara så svårt att ta tag i det innan snön kommer. Det är ju inte som att vi har julgranen kvar inne vid midsommar? Är det fler än jag som har total engagemangbrist när det gäller urtråkiga saker?

Ambivalent jäkla väder

Hade stora förhoppningar på vädret idag. Ville ut, ut, ut i friska luften, oavsett om vi fick sällskap av M&M eller inte. Men med en väderkarta som skiftar lika tätt som jag vet inte vad så känner jag mig lite hinderkappad.

Det blir iallafall ingen himla majbrasa, *phew* utan drinkar istället. WAY bättre! Jag har ännu inte återfått fascinationen man hade som liten. Nu för tiden stör jag mig mest på att jag luktar eldsvåda om jag varit i närheten. Vem vet, skaffar man egna knoddar någon gång så kanske kärleken (läs: pyromanin) vaknar igen?

133 dagar kvar

När hösten kommer och tiden gått för fort
När allt känns på rutin och redan gjort
Ska jag samla mina krafter och göra nånting stort
För dig, för dig, för dig

Om man blundar och har en fleece...

Men äre inte vår eller? Ett stycke Alice, ett stycke munkjacka, en fleecefilt storlek ENORM och ett par rejäla glas rosé så är det som en jävligt kall sommarkväll faktiskt. Och kolla vad som blommar runt knuten!

Imorgon blir det sol, för det har jag bestämt. Jag känner hur jag långsamt börjar andas igen. Nu börjar MIN tid. Björkpollen till trots. Leva, andas, VARA.

Den här bilden tog jag i juni för tre år sedan. Och tanken på att den perioden börjar igen nu, det får mig att hoppa inombords. Jag lever inte under vintern, jag bara svävar runt som ett spöke. (Fast mindre graciöst.) Nu är jag fräknig, jag är varm om näsan och jag vill spendera varje vaket ögonblick utomhus. Nu får jag vara Stina en stund igen.

Naglars också!

Det gäller att skaffa sig en hobby här i livet. Annars kan man lätt bli sysslolös och uttråkad. En gratis hobby är ju typ löpträning. Tyvärr är det också urtrist och går därmed bort som idé. Jag pysslar med mina tjejgrejer istället! Det är mycket roligare! Detta är senaste resultatet, tur att man gillar foto och datorer också, så man kan föreviga sitt arbete för eftervärlden.

Men suck

SUCK ETT: Sitter och kollar på lyxfällan, och då måste man ju gå in på sin internetbank och gotta sig över alla sparpengar man har. Ångesten sätter in lite när man inser att de ryker rätt snart, när allt runt bröllopet ska betalas. Det är dyrt att ställa till fest, tyvärr. Men kul ska vi ha!

SUCK TVÅ: Jag hade tänkt att möka omkring i all min glans idag, städa lite, men så var det tydligen årsstämma i Brf idag. Så det är bara att bita ihop, sitta på en sjukt obekväm stol i ett klassrum för förstaklassare och lyssna på gaggiga tanter hela kvällen. Happy, happy - Joy, joy.

Much Ado About Nothing.

Finns det något mer otacksamt än att organisera? Om man städar så städar man. Om man organiserar så måste man försätta hela hemmet i kaos först - sen strukturera - och först därefter blir det ordning igen. Mellan 18:00 och 21:00 idag har jag organiserat sovrummet. Resultatet? Ordning i lådorna, ingen skillnad på rummet i totalen.

Oh, men med ett litet extra plus: frid i själen. Att öppna lådorna och se en organiserad, strukturerad liten himmel av smink och nagellack... det är som en liten frälsning för en make-junkie such as myself.

Sen gjorde jag ett medvetet val: jag fotade INNAN jag lade ner resten av mina penslar och min obscena samling lösögonfransar. Annars hade nog någon form av samlarpolis kommit för att rensa mitt hem och spärra in mig i ett sminkfritt hål någonstans. Och så kan man ju inte ha det.

Just ja, och locktänger, plattänger, ansiktsmasker, vax, hårborstar, hudkrämer osv, osv bor i egna lådor såklart! Här är en byrå (IKEAs Malm med 6 lådor) som innehåller det bästa mänskligheten har att erbjuda!

"Plötsligt händer det" ...My ass!

Ja, precis så känns det inför löneförhandlingen.

Man har ju inte roligare än man gör sig?

Vaknade pigg och glad. Tills jag insåg att påskhelgen är över och jobbet väntade. GÄSP! På en gång vägde huvudet kanske 1000 kg och sömnbristen (den inbillade iallafall) satte in. Men är det tisdag så är det, och det är bara att bita ihop.

Sitter i detta tragiska ögonblick och följer plastikturisterna - och undrar hur himla mycket billigare det kan vara att plastikoperera sig i asien? Resan dit var väl knappast gratis, eller? Kanske bjöd femman på biljetten för att dessa tragiska människoöden ska sprättas upp och hängas ut för svenska folket att betrakta? Sad? Yes. Entertaining? Yeees.

Näe, inom tio minuter blir det tandborsten och intag av lite mental föda (läs: deckaren som var veckans pocket på ICA Maxi) istället.

Sov sött, young padwans! ♥

Ambivalens

Jag har många egenskaper. Alla är inte fantastiska. Jag är lätt hispig och har svårt att ta beslut. Fördelen är att när jag väl bestämt mig för något så gäller liksom beslutet. Ingen ångest över felval. På höstens utvecklingssamtal har företaget tagit en ny tvist. Vi ska fokusera på styrkor. "Vilka jävla styrkor" tänkte jag spontant och suckade djupt över att jag åter igen skulle behöva sitta och komma på bra egenskaper jag har. Men se, den gubben gick inte. De hade nämligen betalat för nån licens där vi genom att svara på 180 frågor blev upplysta om våra fem starkaste sidor.

Givetvis darrar du nu av spänning för att se vilka styrkor jag äger? Here we go:

1. Jag är en tänkare. Jag reflekterar och använder mitt intellekt.

2. Jag uppskattar individualitet. Jag uppskattar människors egenheter samt ser starka sidor och bygger därför bra grupper av vänner/kollegor.

3. Jag är nyfiken. Jag samlar på ord och språk. Jag är intresserad av många olika saker och är allmänbildad.

4. Jag uppskattar människorna jag har runt mig och dras till mina bästa vänner. Jag blir styrkt av människorna runt mig. Jag bryr mig genuint om andra personer.

5. Jag har fokus. Jag vill känna att jag åstadkommit något när dagen är slut. Jag schemalägger och har to-do-listor för att arbeta effektivt (läs: strukturerat)

Jag vet inte själv. Är det här jag? Kanske? Det var iallafall klart intressant. Keep in mind att jag förkortat texerna brutalt och översatt från engelska. Men iallafall. I need input! Låter det här som en bra och trevlig person?

Rätt mkt hålvana...

Ibland känner jag spontant att people don't cover their ass enough. Och jag menar det bokstavligen. Jag ser bara inte grejen med att låta röven hänga utanför kläderna. LEGGINGS ARENT PANTS! SO COVER YOUR ASS!! Tack.

4 kronor

På listan över seriöst skitäckliga saker hamnar Freeway lightcola från Lidl på topp 5. Fyra bortslängda kronor för 50 cl, måste jag säga.

The cult

Ja, idag fick jag krypa till korset. Jag har inte tränat vettigt på år och dar känns det som. Och vad ligger vägg i vägg med jobbet? Jo, stället dit Gud skickar alla syndare. Sats. Så på tisdag drar vi igång, och då har min envisa förkylning förmodligen gett upp helt.



Ett år to go.

Word.

Igen

Det är september igen. Det har gått ett år igen. Löven faller från träden igen. Och jag minns varje sekund av din begravning som att det vore imorse.

Jag lovade. Jag sa att när löven faller är det bara du som gör dig påmind, och jag lovade att minnas. Jag minns allt. Det har snart gått tio år. Du är fortfarande här.

Prylbögeri

Jag har petat på den. Smekt den lite. Kladdat mycket och njutit desto mer. I min hand har jag en iPad 3G. 64Gb. Sexy, sexy, sexy.

Men jag måste vara ärlig. På jobbet kan man drömma lite, men 8 000 pix för en leksak som är helt låst i mjukvara? Njee.... men man kan ju vara otrogen mot Windows lite då och då!

Rätt ner i återvinningen!

Jag har insett något den här veckan. Jag kommer aldrig igen plocka upp en Metro på tunnelbanan som jag inte släpat dit själv. En kavalkad av äckelfasoner på/i tidningarna har siktats under vecka 33. Dessa inkluderar bland annat: slemhosta, näspetande med "napp" s.a.s och slick på blädderfingrarna. Jag råder därmed alla svinflunsa-nojjiga att inte ens kliva in på tuben/pendeln och alla andra rådes att jaga en egen tidning. Eller gör som undertecknad - surfa igenom dagstidningarna på väg till jobbet!

Ni som har gångavstånd till jobbet... Försvinn från min blogg!!! ;)

Go Charlotte - it's your...

Det känns numer officiellt som att min ålder gått om mig. Jag var alltid lillgammal som barn. Jag var en sjukt brådmogen tonåring. Vid 24 kände jag att jag låg i ungefär jämnt upp i faktisk ålder vs. mental ålder. När jag fyllde 25 så var jag fortfarande i sync. MEN nu när jag helt plötsligt började nafsa på år 26 så kände jag mig plötsligt som en av de där rullkorvarna på Shell! Ni vet de där som liksom legat lite för länge på bandet. På insidan fortfarande mjuk och ung, men utsidan är bara som ett tjockt, läderartat och rynkigt skal.

Som gammal Pressbyrån-anställd så kan jag meddela er alla att om korvarna är rynkiga så har de legat mer än två timmar, och är långt ifrån hälsosamma att äta! Rent av hälsovådliga! Naturlisch så får det en att undra - vem vill äta den här 26-åriga korven?

Kunde man inte bara få stanna klockan vid 25? Ska det vara så svårt? Jag menar inte att jag inte vill åldras, bara att jag vill slippa bli officiellt äldre. Det är inte utan att jag börjar förstå min mor. Hon har fyllt 18 varenda år sedan 1990.

May I ring you?

Idag har vi varit hos guldsmeden och hämtat bling!
Jag är som låst med blicken på mitt vänstra ringfinger.

Kan. Inte. Titta. Bort.

Jo...jag lever. I do!

Är det så att mitt liv blivit platt och patetiskt? ELLER kan det vara så att jag bara har väldigt kul just nu? Det beror nog på betraktaren. Som alltid. Det mesta cirkulerar kring Julias bröllop på lördag (min 26-årsdag) där jag blivit inblandad både på ett och sju sätt och haft kalasroligt under tiden.

När vi inte pratar om kommande lördags bröllop så pratar vi Septemberbröllop 2011, för då är det vår tur. Jag ska bli fru, och även om David bara kan fortsätta vara "herr" så är det en sån vidunderlig känsla att vi börjar bygga egen familj. Måhända med myrsteg.

Det som rört mig mest, och som jag är så ofattbart glad och tacksam för, är hur våra nyheter mottogs av vänner och familj. Att något som är så stort för oss kan mottas som något fantastiskt även av er. Jag har inte ord för att berätta hur mycket det betyder. Jag älskar er så mycket!

I mitt huvud

Jag kommer på mig själv med att nästan önska mig lite mer tema (läs: typ mer events) och drama i mitt liv. I samma andning inser jag förstås att jag är tacksam för att jag slipper. Jag älskar i samma takt som vanligt, förfäras över ungefär samma saker och jag skrattar med samma gamla vanliga personer om ungefär samma konstiga saker. Jag saknar samma personer, jag har ungefär samma drömmar om framtiden. Det är fantastiskt. Jag älskar att jag vet vem jag är och var jag hör hemma. Och om drama är det som behövs för att hålla igång en blogg... Well, då får ni leva med sporadiska uppdateringar. Just keep in mind - jag är lycklig!


- Posted using BlogPress from my iPhone