Elskar Lejjne

Vi sitter på Vapiano och iPhonar. Hemskt men sant. Det är tur att vi älskar varandra. Och har god mat. OCH vin. Gött. Nu? Efterrätt. Vi ska bara rulla till kylen med allt gott i.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Rull, rull...

Jag tog mig hem idag med. Igår var det Oreo madness på T.G.I's med Jensan (Jag eeeeeelskar dig!!) och idag åkte jag tunnelbanan några stationer längre än vanligt och våldade mig in hos Jenn och Smort. Det visade sig bli en riktigt trevlig kväll, fast det blir det ju oftast när vi drar igång. Och trots diverse magvridande prutt-historier som gör att man skrattar tills man inte kan andas så är det så skönt att veta att det kan få bli både lite tryckt och ledsen stämning med, och det är helt okej.

Tack, Jenn, om du hittar hit. Jag behövde det nog också idag. Kärlek.

Nu rullar vi

Nu ska jag packa ihop på jobbet och gå och möta Jensan på stan. Ett glas vin på den här dagen kommer bli underbart. Jag är nära nog medvetslös.

Jag skriver egentligen mest för att flasha mitt senaste inköp. Den är på väg från Hong Kong nu... Från Distinctive Styles. Jag har redan ett svart, men detta knallrosa var för mouth watering för att låta bli att klicka hem...

Min telefon kommer bli helt fantastiskt snygg!

Suger i tarmen...

Sarah som har katteriet som heter S*Mad About söker fodervärdar till sin nya burmahane. Det gör ONT i mitt hjärta. Jag kan känna den lena burmapälsen mellan fingrarna, och har en inre bild av hur den glittrar i solen.

Jag önskar så att det var jag som var allergisk och inte Dave. Jag som hade astma och ingen annan. Det skulle betyda att jag skulle kunna ta beslutet att medicinera varje dag, en för mig liten uppoffring för att få ha katt. Men det är inte jag som är allergisk. Och jag skulle aldrig kräva av Dave att han ska proppa sig full med medicin för att jag vill ha en liten pälsig gynnare. Så jag får välja. Och jag väljer D, givetvis. Men det är inte helt utan sorg i hjärtat när jag ser lilla Assar.

De små sakerna

Just när jag storslaget meddelat att det inte gick att blogga från mobilen på något förnuftigt sätt så inser jag att jag installerat en applikation även för det. Så det kan gå.

Lämpligt nog så lyssnade jag på littlest things med Lily Allen och kände att jag behöver förmedla det på något sätt. Jag har gråtit till den, skrattat till den, legat tyst i en omfamning utan en tanke till den. Musik är en sådan makt. Det skrämmer mig att jag på en sekund kan bli melankolisk av introt på en gammal gråtklassiker. Men samtidigt som det retar mig... Så känner jag mig ledsen för andra människors skull. De som inte kan reagera så. För egentligen är det ju en gåva. Musiken, känslorna och minnena de för med sig.

I love my music. Försök aldrig att ta den från mig.

Nagellack och rinnande näsa

Förlåt, stackars oprioriterade blogg och dina läsare. Jag har fallit offer för en enorm hjärntvättar-konspiration som stulit min själ och ändrat mitt internet-beteende. Ledaren heter Steve Jobs, och verktyget han använt för att förvrida mitt huvud på detta smaklösa, effektiva sätt heter iPhone. (Ej att blandas ihop med HiPhone, whattafuck is up med HiPhone?? Jaja, det är en annan saga.)

Jag använder inte datorn längre. Jo, på jobbet såklart, men där sitter jag knappast och bloggar. Tro det eller ej, men på jobbet har jag jobb att göra. jag läser mina nyheter i min nya (sedan årsskiftet) handhållna gudagåva, jag ringer, jag spelar spel, jag forumar, und so vidare. Bloggen dock, den blir lidande. Där är jag traditionell nog att vilja ha ett tangentbord, faktiskt.

MEN idag är jag sjuk. Jag har haft en enda sjukdag sedan mars 2009, men idag är jag inte fresh. Lyckligtvis inföll sjukdomen lagom till helgen, så ingen karensdag här inte. Dock missade jag min shoppingrunda med Madeleine som jag sett fram så mycket mot. Därav nagellack i titeln. För jag har istället gått på shopping-spree mellan nysningarna och det som forsar fram ur min näsa. Just nu sitter jag och bestämmer mig för vilka 8 O.P.I nagellack som ska få flytta hem till mig. (de kostar 160 spänn/styck i Sverige, men inte mer än 50-60 kronor på nätet. Även inklusive tull och frakt så gör jag mig en hacka. (Mitt beteende vad gäller lack-beteende är ju rätt sjukligt i vanliga fall också.)

Så, jag spenderar pengar ändå. Bara utan Madeleines eminenta sällskap. På onsdag har jag dejt med Jensan, på fredag är det dubbel-dejt med Tess och Freddan på Fondueboden (MUMS) och på lördagen nästa vecka är det Alice i Underlandet i 3D.

Det blir en bra vecka, v.9 alltså. Om jag bara kan stoppa tamponger i näsborrarna eller nåt, så näsan slutar rinna...

Fejjan on blogger

Se inte detta som ett faktiskt inlägg. Se det som en statusuppdatering som jag inte ville begränsa till min privata sida på Fejsbook.

STINA: Ryser över nya(?) "färg"-status-trenden och kontrar med ett: BH-lös!!!
Nu kan ni andra få rysa istället.

Hahahaha... (Välkommen till Pyret)

....ger man sig in i leken, får man leken tåla. Det är det gamla talespråket.

Och att döma av bilden jag fick till min mail idag... så har Anna & Peter fått gott om sysselsättning för några år framåt. Gangstergener... Jag säger bara det.

Brinn Felia, brinn!

Jag har varit "Felia" (vi kommer kalla företaget så) trogen i många år. Inte minst under den tiden jag själv jobbade på företaget. Någonstans under turen så har jag börjat ledsna. Missförstå mig inte, det är grymt med ett abbonemang som fungerar ute på landsbygden. Men inte fan är det enbart det som ska gå att göra. Jag har tagit de dåliga abbonemangsformerna som en duktig porrskådis tar violetta torn i tvåan, men nu får det fan vara nog.

Stinnitus vill ha en iPhone. Okej, vi kollar på prissättningen:
-Mobilabonnemang "Felia snacka på" 29:-
-Avtal "Mobilsmurf extra" 199:-
-Förhöjd månadsavgift för iPhone 3GS 16GB 200:-
-"Sms till Allah" 99:-

Det landar oss på den nätta summan av: 527:-
(exklusive alla samtalskostnader då. Det tillkommer ju. Ca 300:-/mån i mitt fall.)

Så...har ni lagt det numret på minnet? Då tar vi en titt på operatören vi kallar "5":

Igen, Stinnitus vill ha en iPhone, och vi kollar på prissättningen:
-Fast avgift 399+49:-
(Då ingår samtal för 299:- fria sms värde 99:-, fri mobilsurf med samma villkor som Felias och de ytterligare 49:- är fast avgift för telefonen.)

Slutsumman hamnar alltså på 448:-
(INKLUSIVE 299:- i samtal och 99:- i sms!)

Dra mig baklänges, med andra ord. Med ballen i grus, som Dani hade sagt: Jag väääägrar bli felknullad av Felia mer.

Men det var inte det jag skulle berätta. Det är mer en parantes till varför jag kokar av ilska just nu. Att Felia våldtagit min privatekonomi har jag varit medveten om länge.

Poängen var denna:
Jag är bunden (tyvärr) till Felia. Och enligt lag så måste Felia låta mig flytta mitt nummer till en annan operatör och bryta min bindningstid. MEN - och här kommer bajset på glassen: Det måste begäras skriftligen. Okej, okej, tänker jag och ringer en gammal kollega på Felia. Hon är snäll och skickar ett papper. Men hon kan inte skicka det själv, det vet jag ju. Hon kan bara klicka på en knapp så ska någon annan skicka mig rätt dokument.

Då dessa papper av någon anledning inte hann komma till mig innan nyårshelgen så tänker jag: fine, jag skriver ut dem hemma då, och skickar in dem. Men neeeeej då. Det finns nämligen inga samlade dokument på hemsidan som går att använda till nåt annat än att byta TILL Felia! Jajjamensan TILL. Du läste rätt.

Jag söker på "Fråga Eva" på felia.se efter "byte FRÅN Felia" och får exakt detta svar:

byte FRÅN Felia

Nummerportabilitet innebär att du behåller ditt
nummer vid byte av operatör både för fast och
mobil telefoni samt bredband. Kontakta önskad
operatör som skickar dig en fullmakt för påskrift.

Information om hur du byter till Felia som operatör
hittar du på vår webbplats under "Byt till Felia".

Byt till Felia »
(Denna sista rad är då alltså en länk som leder dig till diverse fullmakter för byte TILL asgamarna. Inte ett ord om hur jag kommer ur deras strupgrepp av gamla knotiga häxhänder.)

Gaaaaaaah! Är mitt spontana intryck. Men jag har bara en sak att säga till er, era sinnessjuka jävla monopoldyrkare! ÄT MIG! Jag kommer hänga på låset för att slita mig ur ert dödsgrepp. Jag VET att ni försöker trötta ut mig så att jag ska sitta som ett snällt får och fortsätta betala mina fakturor hos er, men det.kommer.inte.att.hända.

15 år av tålmodig solidaritet, och detta är vad man får. Jag förstår nu alla arga kunder jag talat med under mina år. Jag ber om ursäkt, såhär i efterhand. Jag kan ärligt säga att jag var blind och oförstående. (Men jag vidhåller att man inte kan kräva att det ska finnas täckning längst hela E4an utan brutna samtal. Det är bara idiotiskt. Idiotiskt.)

Screw you guys. Screw all of ya.

Dagens tips!

Måste härmed tipsa er om en sjukt rolig serie. Kollade på första säsongen i somras, och nu är vi klara med andra säsongen. The Big Bang Theory. Jag vet att den går på typ 5an ibland på skitkonstiga tider, men den är SÅ värd att se från början. Det krävs att man är lite töntig för att man ska njuta av den till 100 procent. (Och med töntig menar jag såklart smart och fatta saker som StarTrek-referenser, vem Jar Jar Binks är osv.)

Sjukt kul!

Go buy, download eller vad du nu gör!

Peace.

Visst borde jag skämmas?

Ja, visst borde jag skämmas? Som är lättroad, hatisk, ond och lite sjuk?

Tyvärr för min omgivning är det ju just dessa egenskaper som gör att jag så sällan skäms.

Well - ert tyvärr är mitt Yippieeee!!
...Och med det sagt ger jag er idag, 1 januari 2010, årets hittills roligaste bild!

God Jul, allihopa

Man ska fira jul och laga med med ett leende!

Allt du gör är större och bättre...

First off, I can't keep a promise
I'm no one to count on at all
Add on that I'm a coward
Too scared to return your call

But you don't care
You keep sticking around
While I'm acting a clown
You're bigger
'Cause you're still here
Your feet stuck to the ground
Despite how silly it sounds
You're bigger
Than me

It's known that I'm a liar
Often they're blacker than white
Add on my uncanny ego
No one's less humble than I

All the messed up things I do
Yeah, I swear I'll make them up to you
Before you go and have enough
Just let me make it better
I'll try and measure up
I'll try and measure up to you

But you don't care
You keep sticking around
While I'm acting a clown
You're bigger
Than me
'Cause you're still here
Your feet stuck to the ground
Despite how silly it sounds
You're bigger
Than me




Mina älskade Bakgatspojkar har hängt ihop i 17 år nu...♥

Jul & snö & sånt

Jul, jul, strålande jul, ja!
Nu är det ju iofs 6 dagar kvar till självaste julfton, men med snön piskandes runt huset och med världens finaste gran i vardagsrummet så är det svårt att inte sugas in i julstämningen. Jag gick till och med så långt att jag råkade köpa E.M.D's julskiva på ICA till medlemspris. Tur att vinsten går till Childhood, så att det fanns NÅGON mening med inköpet, för den skivan lär inte bli nåt fast inventarie i CD-spelaren det kan jag tala om.

Jag är inte mycket för snö egentligen. Det är ju fint när man är inomhus, men när jag fick pulsa genom en halvmeter snö hela vägen till bussen idag så var jag väl inte lika lycklig som barnen som gjorde samma sak. Å andra sidan var jag inte heller fullkomligt täckt av Bävernylon och Gore-tex som de var.

Snö ska falla natten till julafton och ligga kvar till nyårsafton är över. Sedan ska det vara en veckas härlig, varm vår och efter det kan vi ha sommar hela året tills det är dags för jul igen. Ja, i en perfekt värld, med andra ord.

Nu är världen långt ifrån perfekt, och jag sitter med raggsockor och fleecefilt i en lägenhet (23 grader) och surar över att det är kallras på golvet. Nästa sommar SKA vi byta balkongdörr. Det har jag sagt sedan typ 2006, men nu menar jag det. Inga fler vinterkvällar där Stina har isbitsnäsa!

Kusinen min fick en liten flicka idag. Fy satan så min biologiska klocka har börjat smyga sig på.... en vecka tills jag får några juldagar med smågangstrarna hos syrran! En massa kärlek och bus på dem så taggar nog klockan ner ett par hekto.

Andra advent

Idag är det andra advent, och jag är rätt säker på att min Gadget på jobbet skulle säga att det är 17 dagar kvar till julafton.

Härlig helg denna vecka, måste jag säga! I fredags var det konsert med Streetan, och Aftonbladet uttrycker sig inte så vänligt om konserten, men jag tycker att de överdriver. Okej, grabbarna har blivit gubbar i gamet. Å andra sidan är ju inte publiken purung heller. Okej, deras danskoreografi är pinsamt ouppdaterad, men det är ju nostalgi! Och OKEJ de fyller inte ens hela hovet längre, men fy fasiken vad roligt det fortfarande är! Dessutom är Bavkstreet Boys en HELT ny upplevelse när man är gammal nog att suga i sig en öl eller två medan man dansar och sjunger med i gamla favorit-dängor.

Igår, lördag, träffade jag upp Lejjne vid lunchtid och körde ett intensivpass julklapps-shopping. Sånär som på en lunchpaus på Taco Bar och en Chai-latte paus på NK så var det febril aktivitet. Det var en helt underbart mysig dag, och nu börjar verkligen julkänslan komma krypande. Jag älskar verkligen den här årstiden!

Idag är det andra advent, Davva kommer hem från Halmstad, jag sitter och sippar te ur min nya termosmugg och rimmar till gårdagens inköp. INGET FUSK MED RIMMEN, FOLKET! Det är obligatoriskt med dåliga rim på klappar. Jag kanske till och med publicerar några exempel här sedan. Så får ni gissa vad de innehåller.

Det är stunder som dessa...

Jag älskar känslor. Jag har alltid varit mer kär i kärleken än i den faktiska personen som varit objektet för min förälskelse. Jag älskar att känna pirret i magen innan jag gör något helvilt och busigt, (som att utan säkerhetslina släppas från 50 meters höjd) och den adrenalinfyllda känslan av glädje när man klarar sig som det var tänkt. Jag är helt knäpp i känslan jag får i hjärtat när jag skrattar med mina vänner. Det är som att vi kan övervinna allt man kan kasta i vår väg.

Jag hatar känslor. Inget gör mig så full av ångest som att gräla med någon jag tycker om. Jag har tagit skulden för många dispyter där jag ansett mig vara utan skuld, bara för att slippa känslan av iskall ångest och att vara utestängd. Sorg sliter mig itu. Saknad och förlust, av alla de slag.

Det är där jag befinner mig idag. Jag är ledsen för någon annans skull. Och jag är totalt oinspirerad. För där jag förr skrev som bäst när jag var ledsen, full av känslor, så lider jag nu av konstnärlig muskelsvaghet. Hjärnan sviker mig, fingrarna hänger inte med. Jag har tydligen lärt mig uppskatta de bra perioderna mer än de sämre. Insett att jag inte måste lida för att veta att jag lever.

Så även om jag gör det med glädje, för du är en helt fantastisk människa som förtjänar allt det finaste i världen, så känner jag känslor jag inte tycker om. För att jag vill, och kan inte låta bli, att känna med dig. Visst är det löjligt? Och jag kan höra dig säga: "Gumman, inte ska du..." men vet du, det GÖR jag. För man ska det med sina vänner. Och jag gör det för alla gånger jag gråtit hos dig. Och jag vill inte att du är arg, ledsen, sviken, hatisk eller har nån annan dum känsla som ändå bara är jobbig. Och jag vill inte att du går och gör något dumt som du ångrar senare.
Och, nej, jag menar inte som att hoppa av en bro. Mer som att hoppa ner i fel säng. ;)

Whatcha say,

that you only meant well?

Well of course you did.

Whatcha say,

that it's all for the best?

Of course it is.

Whatcha say,

that you only meant well?

Well of course you did.

Whatcha say,

Wha- wha- wha- wha- what did she say?

Whiskyrösten & Konstiga, upphostade saker.

Tjohooo!

Här är man krasslig så det står härliga till. Det envisas med att hänga kvar, och jag envisas med att jobba och vägrar att vara hemma en minut mer än min dag i måndags. Hittills vinner min trilskande sida och jag fortsätter tjäna ihop till brödfödan.

Dagens tips till anda fellow sjuklingar är pillrena här på bilden. Jag köpte på mig ett lager när jag var i Cambridge nu senast. "Day"-tabletten är som världens bästa alvedon, fast med en härlig mitten full av koffein och något magiskt som tömmer bihålorna. En cocktail värd namnet, och när man vaknar dagen efter, när man tagit en "night"-tablett kvällen innan, då är man artificiellt frisk!!

Yo-ho, yo-ho, a pirates life for me!! Fast inte blanda tabletter med alkohol, alla barn. Det är dumt. Då kan man börja svamla och må dåligt och sedan behöver man en ny lever.

Det är också dumt, jag har hört att det tydligen är brist på nya kroppsdelar. Själv tycker jag att det värsta vore att typ behöva en ny armbåge. Tänk om man förlorar sin armbåge, får veta att de har en som passar... och sedan visar det sig att man vaknar med en stor, hårig MC-knutte-armbåge med konstiga hår och tauteringar!! Blääärk.

Men som sagt... svammel var det va?

Yo-ho.

Baconfeber & Webbshopping

Vad gör man när man har 39 graders feber och man har svarat på alla sina jobbmail hemifrån soffan och det inte ens är Days of Our Lives på TV?

Man shoppar.

Jag förstår inte folks rädsla för att shoppa online, det är ju den gudasända gåvan! Sjuk? Shoppa på. Lat? Shoppa järnet! Finner inte det du vill ha i butikerna? GO ONLINE, bitch!

Internet has it all. Så här har ni några favoriter, bara för sakens skull:

http://www.play.com/ - Har i stort sett ALLT i filmväg, billigt och med fri frakt till Sverige.

http://www.lookfantastic.com/ - Shoppa för mindre än halva priset i UK isf i Sverige.
http://www.everydayminerals.com/ - Gratisprover!! Need I say more?
http://www.amazon.com/ - Allt, allt, ALLT finns här.

Mitt senaste köp från amazon var en t-shirt som landade i brevlådan idag, faktiskt. Med trycket här ovanför. Hittade filmen på Play, och efter att jag sett den var jag tvungen att köpa tröjan. Vilka minnen. Vilken musik. Vilken Johnny Depp. Ögongodis och tant-dreggel. Mmmmm....

Neeeej och fy!

Lyckas åter igen zappa in på mammas pojkar på tv4. Alltså, jag LIDER när jag ser ens lite grann. Jag kan tänka mig att det känns ungefär lika illa som att fastna med testiklarna i en björnsax ungefär. Fast lite ondare.

Människorna som fläker ut sig i denna show ger sekundärskammen ett ansikte. Det är ju också en jävla sak att åstadkomma i livet. Linda Rosing framstår som en förnuftig, tillbakadragen och ICKE mediakåt person i jämförelse.

Nej, det får vara det här. Kräktes just lite i munnen när någon skulle "dansa som Michael Jackson" på ett skitigt golv i en bar någonstans på mer sydliga breddgrader än Stockholm.

Det blir tandborstning istället, och så tömma tvättmaskinen som just pep till. Det kallar jag kvalitetsunderhållning.

Det är skönt...

...att veta att man inte är ensam.

Ja, om att reta sig på saker alltså.

FUCKING KLICK IT

Bitterfittan

Det är inte värt en utläggning.

Så jag lyssnar på Hoobastanks "The Reason" och tänker på en av mina bästa vänner istället, en helt fantastisk människa jag älskar och som du missar. Du förtjänar inte ett ord.

Bloggeriet

Många i min bekantskapskrets säger att de inte fattar vad detta med bloggande är. Vad det innebär. Hur man gör. Ni ska veta detta:

* Det är okej. Jag vet inte heller vad det innebär att blogga. Jag vet inte hur man gör. Men det finns vissa saker jag vet:

* Om blogga innebär att man ska spela in ohyggligt löjliga videoklipp på sig själv, där man står och smilar i en spegel och klappar sig själv på löshåret, för att sen publicera dem på webben...
-Då bloggar jag inte.

* Om blogga innebär att fota sig själv i bästa posar-posen i "dagens outfit"...
-Då bloggar jag inte.

Jag skriver mycket skit. Skit jag känner för. Jag skriver fem gånger om dagen eller inte alls, helt beroende på humör. Generellt förstår jag inte varför jag skriver alls. Men jag kan inte bortse från det faktum att det får mig att må bra.

Man behöver inte veta hur man gör. Det är som med sexpartners: Ibland hittar du någon hur himmelskt bra som helst, ibland åker du på ett bottennapp. Ibland kommer du att skriva nåt fantastiskt inspirerade och uppskattat. Ibland undrar folk vad fan du håller på med.

Livet går vidare, ännu en dag, ännu ett blogginlägg.

"Nyheter"

Medan nån kärring som beviljats närvaro i "Roast på Berns" står och gnäller utan uppehåll så slösurfar jag runt på Nyhetssidorna på wilda webben. Det finns ingenting att spekulera i, diskutera, skriva om.

Nada.

Det finns ett par tävlingar på Aftonhoran; "gissa klänningen" och "gissa förlovningsringen". ...Jaha...ja? Nej.

Expressen stoltserar med tävlingar de med; "har du koll på kändisbarnen?" och "vad kan du om Natacha Peyre?" (läs: Stintus kräks lite i munnen) samt något bildkollage på en blond benget med ett dåligt boobjob. Det finns förvånandsvärt många sådana faktiskt.

Men okej. Visst. Jag är bara lite för tjock och alldeles för bitter. ...Jaha...ja? Nej.

Svenskan då? SvD, Svenska dagbladet. Med slogan: "Sveriges kvalitetstidning" vad har de att bidra med? Jo, nu ska ni få höra! (eller se? läsa?) "Supertråkigt att Camilla åkte ut" Jajamensan, kära vänner. Senaste nytt från IDOL. (Läs: Sveriges dummaste jävla tävling. Dummare än Fredrik & Filip och det dummaste du kan tänka dig sammanlagt.)

Det är kvalitet det. Men bry er inte om mig. Jag är bara lite för tjock och alldeles för bitter för att jag inte kan sjunga. ...Jaha...ja? N. e. j.

Jag orkar inte ens gå in på DN.se, i ärlighetens namn. Jag har fått nog av dagens "nyheter". Jag återgår till något allmänbildande. Som att se Markoolio rostas på Berns.

Han är också lite för tjock, alldeles för bitter, kan inte sjunga och hamnar inte på kändis-sidan på de så kallade nyhetssidorna på internet. Han är som jag.

Lite. För. Ointressant.

Kärlek. ♥

Min förstfödde systerson är en vän varelse. Han är snäll, väluppfostrad och rar. Älskar att syssla med tystlåtna aktiviteter, som att lägga pussel och bygga lego. Jag älskar honom till universums slut och tillbaka. En fantastisk pojke, ingen tvekan.

Men han har alltid varit så otroligt olik mig att jag nästan inte kunnat förhålla mig till honom.

Then along came Elias.

Mitt hjärta som en gång slagit varmt för hans storebror tog tredubbla slag så fort den lille hamnade i mina armar. Där låg han, 5 dagar gammal i min famn, med mängder av rött hår på huvudet och jag var förlorad. Det var något speciellt med den här, det konstaterade vi alla snabbt.

I juli fyllde han ett år. Värre satunge är sällan skådad. Han terroriserar alla i sin närhet. River ner fjärrkontroller och CD-samlingar på golvet, trashar sin storebrors varsamt skapade legobyggen, skriker av ilska när han inte får som han vill. Har sönder, förstör, bråkas och skriker "NEJ!" när hans mamma säger åt honom att låta bli något.

Han är mig upp i dagen. På alla sätt och vis. Från hårfärgen till temperamentet och utseendet. Han är min pojke. Och jag har allt tålamod i världen med honom. För han kan inte göra något fel. Vad han än hittar på så bemöts det med ett skratt.

Hans bror är fantastisk. Själv är han underbar.

Och jag är hopplöst förälskad på alla sätt och vis.

Tomt?

Jag vet att om det finns några återkommande läsare, så kommer ni finna att bloggen är lite tom. Eller, lite och lite. Jag vet inte jag. Det är några hundra inlägg som försvunnit sedan 2007 såklart. Jag kände helt enkelt att det som fanns inte var så representativt för mig längre.

Det finns också människor som bara försvunnit från min radar. Människor jag saknar så det känns som att det blöder i hjärtat, men som gjort valet att andra saker i livet är viktigare än vänner. De personerna vet vilka de är, och jag vill bara säga att jag saknar er och älskar er. Och att jag hoppas att ni kan hitta rätt igen.

Jag kommer vänta här.

Det finns personer som jag aldrig kommer få träffa igen. Som har passerat igenom sin existens på den här platsen och som aldrig mer kommer igen. Ni var fantastiska, och ni är det enda som får mig att hoppas att himlen finns. Robin och Sara. Ni försvann för länge sedan om man räknar dagar, men ni finns kvar, som ett blåmärke på hjärtat som aldrig bleknar.

Sedan finns de människor som är kvar i mitt liv, det är ni som håller mig ovanför ytan. Er jag grälar med, er jag skrattar med, er jag lever för. Det finns de av er som jag träffar dagligen, och de som jag med lite tur kan få krama på en regnig kväll efter en Green Day-konsert i Globen.

Jag hoppas att jag får lov att vara ett stöd för er genom livet.

Ni har ingen aning om vad ni gjort för mig bara genom att existera.

Jag känner igen det

Har de senaste 2 timmarna mumsat i mig från Kanal5s miffo-buffé igen. Fredrik & Filip-fest med Felix Herngren i täten. Och generellt tycker jag att det är ett roligt program, "Vem kan slå Filip & Fredrik", förra säsongen var kul iallafall... Men vid varje tillfälle blir deltagarna bara värre och värre. Dagens utmanare hette Anders och var världshistoriens sämsta förlorare. Jag svär att man såg ögonen tåras på honom mellan grymtningarna och de sura morren.

Jag har aldrig förstått det där med att vara dålig förlorare. Vad spelar det för roll?

Själv har jag alltid varit en rätt bra förlorare. Jag fick lära mig från en tidig ålder att jag förmodligen skulle misslyckas med allt jag tog mig för, antar jag. Så jag led aldrig när jag förlorade i Kinaschack, eller Monopol eller Pictionary eller Tekken III eller... ja, ni fattar. Istället har jag alltid tagit det med ro, och det har inte stört mig alls de gånger någon annan fått briljera.

Now... en helt annat story är det med att vinna. Jag är Sveriges sämsta vinnare. Och då menar jag givetvis inte att jag blir olycklig av att vinna i Trivial Pursuit, utan att jag blir alldeles för glad och självgod. Inte bara "Yippie, jag vann!" utan mer: IN YA FACE! SUCK THAT, YOU LOSER FUCKTARDS!

Det är inte ett vackert drag i min karaktär.

Så givetvis kan jag inte delta i Fredrik & Filips lilla självförnedringsprogram.

Det skulle vara så pinsamt när jag var världens sämsta vinnare...
...efter att ha förödmjukat dem på värsta vis. Såklart.